Rauni Janser

O låt mig bli en förelöparfågel nattblå, men med ett bröst av pärlemor, och låt mig störta främst, och dränkt i dimman få ropa ut: jag tror på ljus. Jag tror. Rymden är mörker och vår flykt är mörker och jag är mörker. Men bakom oss drar en ännu osedd hemlighetsfull glädje ut till ett möte, dold och underbar. Vi flyger tätt, vi dyker flock vid flock in i brant skymning. Ett tyst jubel tvingar oss fram med snabba slag, och bakom oss o, långsamt ljusnande: millioner vingar. Längst borta är det milda skenets hav. Det närmar sig, stort, okänt, utan ljud. Fråga vårt öga vad det lyser av! Och blunda, mörker, blunda. Vi bär bud. Solveig von Schoultz