JOHANSSONS BEGRAVNINGSBYRÅ

JOHANSSONS BEGRAVNINGSBYRÅ

Tal till Pappa - från Anders och Robert Pappa gillade aldrig att hålla tal. Den enda gång jag hört honom göra det var på Albin och Thabeas bröllop. Han höll det kort men kärnfullt. Han berättad hur stolt han var över sin son och sin familj. Det var väldigt fint, vi visste att han menade det. Jag har aldrig heller gillat att hålla tal och undvikit det. Men nu är det dags. Jag vill berätta lite om den du var. Du ville alltid prata om det väsentliga. Du tyckte inte om det tillgjorda. Du tyckte det var svårt med det i ditt tycke alltför känslomässiga. Du ville inte överanvända att säga ”jag älskar dig”. Jag har aldrig tvivlat på att du älskar mig, Albin och Robert. Du älskade Mamma. Du älskade dina barnbarn. Du älskade dina hundar. Du ställde alltid upp. Du fanns där alltid för dina vänner. Du fanns där och hjälpte alltid oss. Under säkert ett års tid kom du varje morgon hem till oss och väckte Folke och såg till att han kom iväg. Du tog hand om ditt extra barnbarn Ilmar Jag tvekade aldrig att be dig om hjälp. Du sade alltid vad du tyckte om saker både på jobbet och hemma. Du var konflikträdd i nära relationer. Du tjafsade ofta med Mamma. Men inte med dina barn. Du var generös. Du renoverade en lägenhet och sålde den till kompispris för att du ville vara hygglig. Du renoverade din bästa kompis hus. Du gav gärna men bad sällan om något för egen del. Du var nyfiken. Du kunde vara dömande mot sånt du inte fattade. Du var intresserad av omvärlden. Du hade en tydlig moralisk kompass. Du tog ställning och uttryckte den. Du brydde dig om de svaga i samhället. Du brydde dig om klimatet. Du körde mycket bil. Du var otålig. Du gillade inte att läsa bruksanvisningar. Du blev sedan alltid irriterad när grejerna ”inte funkade”. Du byggde en kolonistuga utan ritning. De somrarna var de bästa i mitt liv. Jag glömmer aldrig de somrarna och den gemenskap vi hade där på bygget. Jag älskade att vara där. Jag vet att du också älskade att vara där med mig. Du var målmedveten. Du tog dig vidare i livet. Du var jägarsoldat. Du var FN-soldat. Du vaktade Clark Olofsson på väg till hans förlovning. Du utbildade dig på folkhögskola och träffade mamma där. Du var socialdemokrat i själen. Du gillade progg men inte Grupp 8. Du gillade inte finansvalpar. Du var konsult. Du hade mobiltelefon på åttiotalet och du hade alltid nyaste mobiltelefonen. Du förklarade det med att du gillade bra verktyg. Du gillade dyrt rödvin som hade alla klockorna fulla. Du brukade alltid mörka hur mycket pengar du lagt ut på de där vinerna. Du gillade ”kvalitet”. Du hade dåligt tålamod. Du blev ofta irriterad på de små förtretligheterna. Du hade mycket tålamod. Du behöll alltid lugnet när det verkligen gällde. Du dömde aldrig när vi gjort något fel eller misstag. Du spelade badminton med mig varje fredag ett par år under tonåren. Även då jag oftast tappade humöret när det inte gick min väg, minns jag inte att du någonsin blev irriterad på mig. Du var stark och handlingskraftig. Du förlorade din pappa och en bror du älskade väldigt mycket tidigt i livet och fick hjälpa till att försörja din mor och jobbade på möbelfabrik när du var 13 år. Du var bra på att klara dig själv. Du var en person som många förlitade sig på. Du tyckte inte om att känna dig svag. Du tyckte om att ge råd om allt du visste var rätt. Du fanns alltid där för oss. Du var inte lika bra på att ta hand om dig själv. Jag tror att du hade mått bra av att våga vara lite mer sårbar. Du gillade verkligen Mikael Wiehe. Wiehe och Afzelius känns som ett ljudspår till uppväxten med dig. Du gav mig den här skivan när jag var 8-9 år, den första skivan jag nånsin ägt. Du gillade musik som hade budskap. Du ville dela med dig av det du gillade. Vi ska lyssna på det första spåret. Det finns ett budskap här. Det var inget jag tänkte så mycket på då. Låten handlar om att behöva gå vidare. Vi har alltid älskat dig. Nu får vi försöka gå vidare utan dig. Mvh Anders .......................................... Pappa och Kärlek Pappa hade svårt for orden älska och kärlek, Han använde dom inte gärna. Om Konsten att hjälpa skriven av Sören Kierkegaard Denna text stod bredvid hans stol i TV rummet Allt sant hjälpande börjar med en ödmjuk hållning. Den som vill hjälpa måste först göra sig ödmjuk inför den som hon vill hjälpa och därmed förstå att hjälpa inte är att härska utan att tjäna. Detta att hjälpa är inte att vara den mest härsklystne utan den mest tålmodige. Att hjälpa är att tills vidare finna sig i att ha orätt, och i att inte förstå vad den andra förstår. Tag en lidande människa och tänk Dig att hon verkligen har fel. Om du inte kan börja så med henne att det ser ut som det var hon som skulle lära dig, om Du inte kan börja så med henne att hon som otåligt inte ville höra ett ord från dig istället och med tillfredsställelse i dig finner en välvillig och uppmärksam åhörare. Kan Du inte börja så; så kan Du heller inte hjälpa henne. Hur hjälper man nån som inte vill bli hjälpt med sin hälsa? Pappa som historielös? Gullveigs bok om Granbacken och dess historia. Jag är fylld av historier om våran familj, om Öknabygden och våra rötter där. Jag är fylld av minnen: farmors köttbullar i kylen; saften och spindlarna i jordkällaren; ett utedass med 3 hål; svampen is skogen….. För att jag inte skulle glömma var jag kommer ifrån har bland annat jag fått alla säsonger av TV serien Hem till Byn på DVD, Monica Zetterlunds samlade verk, Frälsningsarmens CD En Salig Samling. Pappa ville bli och vara Pappa Den lyckligaste dagen i pappas liv var när jag föddes Anders kunde var hur smutsig som helst, han luktade alltid som en ros. För lite mer än 42 år sen tog pappa med Anders och mig till Lundagårds Konditori där han bjöd på varm choklad med vispgrädde och tårta och berättade att vi skulle få ett syskon. Att vara Pappa var ett uppdrag som Pappa älskade Jag flyttade utomlands i början på 90-talet utan varken plan eller pengar. Nåt som man kunde göra på den tiden. Jag visste att om det verkligen skulle skulle skita sig så fanns Mamma och Pappa där för att hjälpa mig. Robert