Ulla Brunlid

Det viskas i vinden att kvällen är nära det darrar en suck i min innersta vrå. Så tack alla vänner, förväl mina kära min tid är nu inne, min båt skall snart gå. Stå kvar där på stranden i skymningen, alla gläd er åt livet som tar och som ger. Jag tror jag är väntad, jag tyckte nån kalla jag tittar på skepparn, han nickar och ler. Så sakta och vant styr han båten i natten himmelens blinkande ögon ser på följer vår färd över mörknande vatten tröstar mitt hjärta som slutat att slå Stå kvar där på stranden i skymningen, alla gläd er åt livet som tar och som ger. Jag vet jag är väntad, jag hör någon kalla jag tittar på skepparn, han nickar och ler.