Lasse Edgren

Lasse. Finns inga ord för vad du och din familj betytt för mig. Så länge jag minns,så e de bara, har jag fått vara en del av er. Helt fantastisk kärlek och glädje fick och fortfarande får jag av er. Det starkaste minnet som poppar upp i mitt huvud ( förutom din golfswing då.......) är ni vi pojkar på Björkenäs är på väg att slänga oss i båten och du Lasse höjer lite på rösten och hojtar : GRABBAR FLYTIS !!. Yes Lasse jag kommer alltid i livet att ta på min FLYTIS..

Trögt här det att slå tanken ur den sorgtunga hugen, illa faller orden på det vita pappret. Den gamle flydde till slut och lämnade oss bröder, rotlösa och minnestyngda i hans bortfallande skugga. Det starka sorgskenet bländar våra tårfyllda kanaler, bryter upp våra synfält och lämnar oss vilsna på nyfunna ben. Barndomen väller upp ur djupet och vi kastar glädjefulla hågkomster på varandra, i det annars så tysta rummet där tiden just tog slut. Det oskiljaktiga paret skildes åt när klockan till slut tog farväl och släktleden kom för att lotsa vår far till sin plats. Den obrutna kedjans senaste länk, lysande i ättelängdens och stamträdets prakt. Nyfödd i döden och tillsammans igen, med de saknade, som gått oss före, Vi strandsatta pojkar på näset, står här med böjda huvuden och minns, att det som funnits aldrig kan dö, utan alltid finns. Kärleksfulla och ledsna ramlar vi in i varandras armar till tröst, glada för allt han gav och att vi alla, fått höra hans röst.