Sam Erlinge

Jag var doktorand tillsammans med Jep Agrell under Sams trygga vingar. Jag förstod det nog inte riktigt under den tiden utan först efteråt, vilken bra handledare jag hade haft. Han prioriterade alltid oss doktorander, man behövde t ex aldrig vänta länge på att få en text läst eller få en pratstund. Han fanns på något sätt alltid där. Och han var vänlig och omtänksam. Hans handledning gjorde det möjligt för mig att klara mitt senare arbete. Sam hade mycket humor också. Jag fick se honom i spex någon gång och höra hans tal på disputationsfester. Hans tal var speciella för mig på det sätt att han alltid verkade komma ifrån ämnet, att han tappade tråden. Det var naturligtvis helt fel; han knöt alltid ihop säcken på ett riktigt snyggt sätt - och jag njöt. Sam var ju också ett fysiskt fenomen, som Jep skrev. Jag minns vår vandring uppför vulkanen Cacao i Costa Rica. Jag lyckades faktiskt hålla jämna steg med honom och minns min önskan om att få vara lika spänstig när jag så småningom skulle vara i hans ålder. Nu vet jag att det inte blev så:-) Ja, jag har mött många människor i mitt liv och Sam har varit en av de viktigaste. Nu ska jag ta en kopp kaffe och plocka fram mina gamla bilder på honom och sorkprojektet.

Jag hade äran att vara Sams sista doktorand och minns med värme alla livliga och spännande diskussioner, Sams ovärderliga och kloka råd och det trevliga umgänget på våra många olika resor tillsammans. Och inte minst hur Sam med rejäl marginal cyklade ifrån alla oss doktorander när vi skulle fira hans pension med en cykeltur från Ekologihuset till Stensoffa. Tack för allt Sam!

Jag vill tacka morfar för alla fina stunder han har gett mig (och Hanna, Sofia, Hampus och Gustav) genom åren, både under somrarna i Stensjö och de olika exkursionerna som vi har haft tillsammans. Och inte minst alla andra små stunder fyllda med aktiviteter. Det har gett så mycket glädje och energi till mig i livet under min uppväxt, som sedan gjort mig till en lyckligare människa i dag. Det han har gjort för oss är oersättligt och jag hoppas han förstår hur tacksam jag är som fick ha just honom som min morfar. Jag hoppas och tror att han kommer komma till en plats där det är minst lika bra som på jorden där han kan fortsätta träna, plantera, äta mat och choklad och allmänt ha det bra. Älskade morfar, du kommer alltid vara saknad.

Det är med stort vemod jag läste dödsannonsen över Sam. Jag har träffat Sam flera gånger, men långt innan första gången hade jag hört talas om honom, läst hans artiklar och hans fantastiska monolog Uttern (flera gånger!). Sams kunskap om uttern var helt fantastisk. Han är välkänd inom "uttervärlden" - minns en konferens i Chile i början av 1990-talet, när jag sa att jag var från Sverige så dök Sams namn genast upp. Även där, i Chile, visste de vem han var! Han genomförde gedigna studier av utter från skidor, till fots eller i kajak i slutet av 1960-början av 1970-talet.. Idag använder man satellitsändare och eDNA mm men de studier som genomförs bekräftar bara Sams studier. Hans resultat gäller än idag. Man måste inte stressa djuren genom att fånga in dem och operera in sändare i buken, det räcker med att vara så envis, metodisk och noggrann som Sam var. Än idag är han en högt respekterad utterforskare trots att han lämnade uttern bakom sig för många år sedan. Han är en hedersmedlem inom IUCN OSG (Otter Specialist Group). Sam var unik även på andra sätt än rent vetenskapligt, i mina ögon var han sgenuin, genomtrevlig och ödmjuk person. Han var så trevlig att prata med, han lyssnade på alla utan att hävda sig själv som annars är så vanligt inom den akademiska världen. Han uppmuntrade och inspirerade unga utterforskare på konferenserna vi var på tillsammans. Det måste ha varit en dröm att vara hans student! Sist jag träffade honom var i Stockholm då jag o kollegor anordnade ytterligare en utterkonferens på riksmuseet 2015. Han kom gärna, men var tvungen att åka hem tidigt för ett barnbarns student som han absolut inte ville missa. Han hade sina prioriteringar! <3 Så, kära Sams familj, ni måste vara så glada och stolta över att ha haft en så fantastiskt fin pappa/morfar. Jag beklagar sorgen. Anna Roos, Stockholm