Anita Alexandersson

Saknad och kärlek fyller dagen av dig, älskade mor

Åh min fina, snälla mormor. Det känns så overkligt att du inte finns här mer med oss. Dagarna där jag saknar dig så mycket finns kvar och tårarna rinner. På de dagarna tar jag fram gamla kort och tar mig tillbaka i tiden, till härliga minnen av dig. Det känns som om mitt liv kan bli uppdelat i 3 kapitel. Livet med mormor och morfar, livet med mormor, och nu livet utan mormor och morfar. Sverige för mig har alltid betytt mormor och morfar. Bara tanken på Sverige kunde få mig att le stort, för tanken på Sverige var tanken på er. Ni har varit så stor del av min uppväxt och därmed del av mina bästa minnen. För de minnen är jag så tacksam. Från och med att jag var ett litet barn tills vuxen, har jag altid haft samma stora, glada, entusiastiska känsla i magen så fort vi kom fram till Sverige, och jag äntligen kunde krama om er/dig igen. Tack vare er har Sverige altid kännt som mitt hem. Nu bor jag äntligen i Sverige, men ni är borta. Kapitelt utan er har börjat, och Sverige känns inte detsamma. Jag har ingen aning om hur en Sverige utan er/dig kommer at se ut..  Men jag vet och känner att du finns kvar på sätt och vis. Kvar på ett ställe som jag inte vet namnet på, tillsammans med din mamma och pappa och med morfar, som du ville. Kvar i våra minnen och våra hjärtan. Och framförallt kvar i oss, för jag ser dig varje dag i min mamma, i min syster och i mig själv. Tänk att få komma från en kvinna som du.. det gör mig stolt. Tack så mycket för att du var min mormor. Tack så mycket för allt. Nästa kapitel blir 'efter livet, tillsammans med mormor och morfar igen'. Vi ses då!! Puss och kram, jag älskar dig, altid!

Älskade mamma️ Tack för alla underbara; godnattsagor när vi var små, härliga samtal om allt mellan himmel och jord vid ditt köksbord; underbara semestrar med dig och pappa; tack för allt du och pappa har gjort för Rebecka och Ronja. Jag hoppas att du nu är tillsammans med pappa, mormor och morfar som du önskade Älskar dig till månen, stjärnorna och tillbaka igen Oändligt många kramar, Din Karin