Marie-Louise Persson

Åh vad jag saknar dig mamma! Jag kan inte fatta att vi aldrig kommer ses mer. Jag kommer aldrig finna en famn som kan trösta, ge trygghet och visa kärlek lika mycket som din. Jag vet inte om jag någonsin kommer komma ut ur chocken jag försattes i när du fick din stroke. Jag har kämpat så hårt för att du skall ha det bra sedan dess, eftersom stroken tog bort din förmåga att själv göra det. Och trots att det hunnit gå hela 19 månader från stroken tills cancern dödade dig, så hann aldrig insikten landa om att den person du var innan stroken aldrig någonsin skulle komma tillbaka. Fast även om du inte var densamme så var du ju ändå mamma. Min älskade mamma. Och nu finns du inte längre i livet. Det är så svårt att fatta. Jag vill inte fatta. Jag vill leva kvar i föreställningen att detta är en hemsk, oerhört lång och extremt verklighetstrogen mardröm som jag kommer att vakna upp från kallsvettig, hyperventilerande och hysteriskt gråtande, för att direkt ringa dig, oavsett tid på dygnet och få höra dig säga tröstande och lugnande ord om att det bara var en mardröm. Precis som de två gånger i mitt liv då jag drömde att Erica dog, och när jag vaknade så ringde jag dig direkt, helt hysterisk av sorg. Du tröstade mig då, fick mig att lugna ner mig och landa i verkligheten igen. Du har alltid varit den jag kunnat ringa om vad som helst, när som helst. Du har varit den första jag berättat för när jag haft något glädjande att dela med mig av, den första jag vänt mig till när jag haft ångest eller varit ledsen, den första som fått reda på när jag varit ångerfull över något, den första som fått höra om mina förälskelser, och den första jag ringt då jag varit exalterad över såväl stora saker som minsta lilla struntsak. Visst var inte allt alltid guld och gröna skogar, men oftast när jag inte höll med om något så lyssnade du och lät mig förklara mitt perspektiv. Och du strävade alltid efter att vara rättvis. Det var väl också därför du blev den som alla i familjen vände sig till när konflikter uppstod. Och du var den enda som kunde få pappa att förstå att han felat. De gånger jag försökte prata med honom, med det enda resultatet att han nonchalerade mig, lyckades du ofta få honom att lyssna på dig istället när du förde min talan eller försvarade mig. Hur det skall gå nu utan dig vet jag inte, för den sortens situationer uppstår fortfarande mellan pappa och mig, om än inte lika ofta. Familjesituationen är nu ganska orolig, vi är alla mycket vilsna utan dig. Du var glädjen, värmen, rättvisan, kärleken, buset, trösten, förståelsen och så mycket mer, i familjen. Vi kommer aldrig hitta tillbaka till den familj vi var när du var en del av den men vi kommer alla, för din skull, försöka hitta en väg till en funktionell sådan. Det blir inte lätt, men jag lovar dig mamma, jag skall göra så gott jag kan! Jag älskar dig, nu och förevigt! ️

På grund av omständigheter som vi inte kan råda över - gammal kyrka med tjocka väggar och dålig mottagning så blev livesändningen inte vad vi önskade. Den inspelade versionen finns nu att hitta under knappen "Direktsänd ceremoni". Vi beklagar detta.

Du finns i mina tankar.

Tack för Din alltid varma omtanke

Minnet av dig Marie-Louise kommer alltid att finnas kvar i våra hjärtan Bodil och Malin

Min kära svägerska - så många fina minnen från mina/våra besök i Skåne, dina/era besök i Gävle, Acksjön och Uppsala. Skogsutflykter med blåbärsplockning. Vår resa till Tänndalen sommaren 2009 med vandringar i fjällvärlden, oförglömligt. Ditt glada ansikte finns för alltid i mitt hjärta.

Tack fina Marie-Louise för alla år du funnits nära mamma, oss och övrig familj. Du gjorde livet lite bättre för oss alla bara genom att vara ditt underbara, glada jag. Tack!