Maj-Britt Hansson

Finaste Maj-Britt, Din enorma omtanke för din familj och de som haft turen att få vara nära dig är något jag bär med mig både som fina minnen och som inspiration för hur jag själv vill vara. Små samtal om stora ämnen och fantastiska bjudningar och fikakalas. Alltid varm och välkomnande. Det är en stor förlust att inte ha dig på jorden att träffa eller att prata med. Men vilken fantastisk vinst att ha mött dig under vår korta tid här. För det är jag tacksam. Stor kram

Vi är så tacksamma att vi fick lära känna dig Maj-Britt!

När jag var i 2-års åldern så skulle jag tydligen börja hos en dagmamma där vi bodde i Kungshult. Efter några dagar så vägrade jag! Skräpmänniskor! Mina stackars föräldrar fick snällt köra mig de extra 3 milen till farmor och farfars gård i Stävie. Där var jag när jag behövde barnomsorg tills jag började skolan. Det var en mycket lycklig tid. Jag minns inte att farmor lekte med mig. Vi gjorde alla nödvändiga sysslor som man måste på ett stort lantbruk från morgon till kväll. Vi bredde smörgåsar och tog med oss kaffe och 33 cl glasflaskor läsk ut till farfar och gubbarna som jobbade på markerna. Jag åkte mycket traktor i knäet på farfar. Jag satt på bänken när farmor stekte världens godaste köttbullar eller små plättor Farmor hade alltid vadlånga, plisserade kjolar i olika färger, alltid skärp i midjan och kjolen gungade så fint runt de runda höfterna. Det var alltid kärlek och värme. Aldrig någonsin höjdes en irriterad röst. När jag var i 7-årsåldern så fick jag en kris då jag förstod att ni en dag skulle dö. Jag var jätteledsen, du tröstade, kramade, skrattade och sa men jag ska ju inte dö! Vi vet ju alla att vår tid är begränsad. Jag är lyckligt lottad som fick 47 år med dig och en stor tröst i saknaden är att du var klar här nu. Nu får du vila och slipper att oroa dig för oss. Jag känner mig lugn i tron på att du och farfar är tillsammans igen med alla ni saknat. Se till att farfar inte tittar på understa kortet när han har kuperat!

Minnesord för farmor Maj-Britt. Farmor var den snällaste och mest omtänksamma människa jag har träffat. Vi fick 51 år tilsammans. Jag minns inte farmor med sorg, utan med glädje för den tid vi hade och för allt hon har lärt mig. Nu är farmor tillsammans med farfar igen och jag är säker på att de har det bra. - Magnus Hansson