Alve Andersson

Bäste Alve - kollega och vän!

Tack för härlig gemenskap på färden.
I minnets allé vi ofta vandra´,
log och skratta´åt det ena och andra
och om spännande resor i världen.

Sen plötsligt du packa´din väska och for.
Din längtan till Lisbet blev nog för stor.
Medan mörkret sig över staden sänker,
ensam över en öl jag tänker:

Måhända ni båda nu sitter och smäktar
efter ljuvligt smakande himmelska nektar.
Säg - hur är det i Paradis?
Är det "on the rocks" - eller utan is?
-
Den som inte lever - får se.

God tur! - och på återseende
Vännen Sten - och Anita