Ingrid Spetz

Ingrid var en av mina bästa vänner i nästan 40 år. Och vilken vän sen! Rolig, klok, omtänksam, ide-och initiativrik och mycket humoristisk. Hon var impulsiv vilket ledde till många roliga och tokiga incidenter som hon generöst delade med sig av. Historien om när hon tog fel på hantverkare i Vallkärra kan jag inte återberätta utan att få så våldsamma skrattanfall att jag inte kan slutföra berättelsen.

Vi fjällvandrade, Skåneledsvandrade och promenerade i Skrylle. Vi firade oftast nyår och Valborg tillsammans och vi har haft många glada kräftkalas. Ingrid gillade frågesport och ordnade gärna spelkvällar med brädspel och ibland drog hon med oss ut på quiz på någon pub. De senaste åren försökte vi lösa På Spåret på fredagskvällar. Varannan vecka träffades vi hos Eric och Ingrid och varannan vecka hos Åke och mig.

Dajmtårta, mandeltårta, Glömmingetårta, Prinsesstårta, lingontårta. Otaliga är de tårtor Ingrid bakade och lät oss njuta av. För att inte tala om alla smarriga varianter av äppelpaj, gärna med en skvätt av Erics Calvados. Själv tyckte hon att tårtresterna smakade extra bra till frukost dagen efter.

Litteratur och kultur var Ingrids stora intressen. Hon var en av initiativtagarna till vår bokcirkel som har träffats i snart 20 år. Det är Ingrids förtjänst att jag har fått fördjupad kännedom om Gustav Frödings dikter och hon var den som tog mig med på mitt livs första riktiga opera, Lucia di Lammermoor. Som den kulturmänniska hon var, var hon med i ytterligare en bokcirkel och dessutom i en filmcirkel.

Ingrid var en sportig tjej och en duktig badmintonspelare. Hon inspirerade Åke, som är en inbiten tennisspelare, att prova badminton, och de två bildade lag och tävlade i Korpen. Under en period formligen släpade hon regelbundet med mig på gympa på Gerdahallen. När jag blev pensionär fick hon mig att följa Sofia-gympa på TV vilket jag fortfarande håller på med.

Ingrid föreslog att vi skulle gå på danskurs och hon kom på hur fiffigt vi, på varsitt håll, skulle lura med våra motsträviga män. Den kvinnliga listen lyckades och vi tränade vals, foxtrot och finsk tango med våra intet ont anande äkta makar.

Ingrid växte upp i Halmstad som äldsta systern av tre. Efter studenten utbildade hon sig till lågstadielärare i Kristianstad. Hon gifte sig med Hans och fick sina älskade döttrar Anna och Cecilia. Familjen bodde i Eliantorp utanför Finspång där Ingrid arbetade som lärare. När hon och Hans gick skilda vägar flyttade hon och flickorna till Lund där hon hamnade mitt i det radikala 70-talet. Hon återkom ofta till hur omvälvande det var för henne. Hon läste pedagogik och sociologi på universitetet och gick speciallärarutbildningen på lärarhögskolan i Malmö. Under många år bodde Ingrid och flickorna i ett litet gatuhus i Vallkärra. Ingrid arbetade som speciallärare på Humlemadskolan i Arlöv i 30 år och henne hjärta och engagemang låg i att lära barnen läsa och hennes påhittighet i att nå dit visste inga gränser. Hennes värme och humor gör att många av hennes tidigare elever minns henne som den bästa lärare de haft.

Ingrid och Eric träffades i mogen ålder och fick 26 lyckliga år tillsammans. Som pensionär läste Ingrid litteraturvetenskap, arkitektur, konsthistoria och historia på universitetet. Hon och Eric reste mycket tills hälsan och pandemin satte stopp. De besökte Florens, upplevde opera i Verona, såg dansande dervischer i Kappadokien, var på Alhambra med mera.

Barnbarnen Nils och Emil betydde allt för Ingrid. Hon var en engagerad och närvarande mormor som ofta reste till Stockholm för att, trots det geografiska avståndet, skapa en nära relation till dem. Hon bakade bullar, läste sagor och tog dem med på bio och teater.
Alltid litteratur, kultur och goda bakverk. Det var Ingrid i ett nötskal.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
Men ibland blir den aldrig densamma mer.

Dessa fina men kanske lite slitna rader av Alf Henriksson var de första som kom för mig när jag fick meddelandet om att Ingrid hade skadat sig svårt vid en fallolycka. Jag insåg att min värld aldrig blir densamma utan Ingrid och hur mycket hon betytt för mig. Det är bara roliga och fina minnen. Hon var tolv år äldre än jag och när jag fick mina barn var hennes redan vuxna men åldersskillnaden kändes aldrig. Någon skrev på Facebook att Ingrid alltid förblev tjej och så var det verkligen. När jag skriver det här ser jag hur mycket Ingrid har inspirerat mig till. Hon var en Madicken-tjej, otroligt snäll och omtänksam, alltid på den svagares sida, och samtidigt full av roliga upptåg. Jag hade varit många upplevelser fattigare om inte Ingrid funnits.


För vännerna Åke och Karin.
Karin Ärlemyr

Hoppas du träffar Mamma i himlen!

Min bästa ungdomsvän. Jag saknar Dig mycket.

Tack Ingrid för lång och varm vänskap

Vi minns de glada stunderna i barndomen och även de nu senare i livet. Sov i ro.️

Kära Ingrid!
Mina varmaste tankar till din familj; Erik, Anna & Cilla med barn samt vänner, som så oerhört påtagligt kommer att sakna dig i sin vardag! Så hastigt livet kan ryckas bort från oss när vi minst anar det. Minns dig som en väldigt engagerad mamma och mormor. Jag uppskattade alltid våra samtal, oavsett om vi sprang på varandra i affären, på hundpromenad eller i samband med firande av Anna.
Sov nu så gott!
/Camilla och Jonas

Vårt varmaste deltagande i er stora sorg.

Kära Ingrid! Tack för innerlig vänskap som inleddes så snart Du kommit till Humlemadskolan 1977. Tänker så mycket på Dig nu och på Anna, Cilla och Eric och på Dina barnbarn, som jag aldrig träffat. Vila i frid.