Bästa Uffe,
Det var många år sedan vi sågs sist. Men de åren vi brukade träffas ,så roligt vi hade det! I Barsebäcks hamn, Lund, Lomma, så mycket skratt och vänskap. Älskade vår tripp till England!
Tiden rusade så även våra liv,men du är ett mycket kärt minne i mitt liv

Kära pappa
Hur ska jag ens förmå mig tanken på att du inte längre fins. Hur ska maten inte tappa smak. Hur ska jag kunna njuta av musik igen. Hur ska världen någonsin kunna ses med färg nu när du inte längre är här.

Det fanns så mycket osagt så mycket ogjort och alldeles för lite tid. Men minnena du lämnat kommer alltid att bestå. Du lärde mina bröder, som var mer tålmodiga än jag, hur man lagar mat. Tillsammans med dem kommer maten att smaka. Jag mins tillbaka på alla de gånger vi vek os av skratt och tårarna rann, hur du njöt av musiken och hur den värmen du hade omfamnade mig. Genom dina minnen kommer världen åter igen att få färg, musiken kommer få mig att minnas och då fylla mig med glädje.

Du lämnar mig tre syskon. Tre av dig som alla har din envishet, som alla skrattar dubbelvikta med tårar i ögonen. Tre som delar din humor. Tre som blir fyra och tillsammans kommer minas dig pappa.

Jag vet inte hur men tillsammans kommer vi ta oss igenom denna saknad. Denna enorma sorg vi drabbats av. Älskar dig massor❤️

Kära pappa
Hur ska jag ens förmå mig tanken på att du inte längre fins. Hur ska maten inte tappa smak. Hur ska jag kunna njuta av musik igen. Hur ska världen någonsin kunna ses med färg nu när du inte längre är här.

Det fanns så mycket osagt så mycket ogjort och alldeles för lite tid. Men minnena du lämnat kommer alltid att bestå. Du lärde mina bröder, som var mer tålmodiga än jag, hur man lagar mat. Tillsammans med dem kommer maten att smaka. Jag mins tillbaka på alla de gånger vi vek os av skratt och tårarna rann, hur du njöt av musiken och hur den värmen du hade omfamnade mig. Genom dina minnen kommer världen åter igen att få färg, musiken kommer få mig att minnas och då fylla mig med glädje.

Du lämnar mig tre syskon. Tre av dig som alla har din envishet, som alla skrattar dubbelvikta med tårar i ögonen. Tre som delar din humor. Tre som blir fyra och tillsammans kommer minas dig pappa.

Jag vet inte hur men tillsammans kommer vi ta oss igenom denna saknad. Denna enorma sorg vi drabbats av. Älskar dig massor❤️

Som barn tror man att ens föräldrar är odödliga. Så var det i alla fall för mig. Det var inte förrän på senare tid, när du blev sjukare och fick alltmer ont, som det slog mig att det omöjliga faktiskt skulle kunna ske, att du en dag faktiskt skulle lämna oss. På något sätt var det ändå en viktig insikt att få eftersom den gjorde att jag kunde ta vara på varenda stund med dig och sluta ta vår tid för given.
Du var en man med många komplexiteter. Du hade ett temperament som ibland kunde rinna över när saker inte gick rätt till, som om man till exempel inte grillade köttbiten på exakt rätt sätt. Jag har ärvt din envishet, vilket gjorde att vi ibland blev osams. Rätt ska vara rätt, tyckte vi båda, men vi blev alltid vänner snabbt igen.

Du var en av de mest omtänksamma människor jag känt. Stoltheten jag känner över att få kalla just dig för min pappa är obeskrivlig. Du visade mig att det är okej att känna och visa känslor, hur man kan skratta i både lycka och sorg. Du brydde dig så djupt om dem som stod dig nära.
Några av mina absoluta favoritminnen är alla historier om din uppväxt. Berättelserna om Håkan, Perra, Jan-Ingvar, John med mera. Jag tänkte börja spela in när du berätta så, men tyvärr hann jag aldrig det. Jag får bära dem i minnet istället. Du älska att berätta om hur ni byggde skateboardrampen, hur ni seglade till Danmark för att köpa öl, eller historien om din gamla hund Tuff som gick runt i hamnen med en sådan envishet och självklarhet att det såg ut som om han ägde hela stället. Eller när Håkans farsa väckte er med vattenslangen, och när ni snodde gräsfrön för att kunna anlägga en ordentlig fotbollsplan. Du berättade alltid med en sådan glimt och glädje i blicken.

Jag tar också med mig din kärlek till musiken. Du pratade ofta om konserterna du varit på, som när du såg Pink Floyd. Du beskrev hur du armbågade dig fram, höger och vänster, och sa alltid ”Jag skulle vara LÄNGST fram!” samtidigt som du gestikulerade med armarna som om du var där igen. Du blev ofta tårögd när du berättade, jag förstod hur mycket musiken betydde för dig.
Vi har så många fina minnen från när vi satt i soffan tillsammans och du visade mig dina favoritband. Jag brukade snegla på dig när du inte såg, och såg ofta tårarna rinna, av både glädje och sorg verkade det som. Jag minns när vi lyssnade på Led Zeppelins Celebration Day och "Kashmir" drog igång, då kunde varken du eller jag hålla tillbaka tårarna.
Eller när du visade mig Pink Floyd för första gången och satte på "Shine On You Crazy Diamond" på LP-spelaren. Du satt i stolen framför dina gigantiska högtalare och jag lade mig på golvet, och återigen rann tårarna på oss båda. Din passion för musik smittade verkligen av sig på mig och mina syskon.

Du delade också med dig av minnen från när jag var liten. Din favorit var nog den från Skånes djurpark. Jag hade en mössa med två tofsar som precis nådde upp till fönstret vid lodjurens inhägnad. Lodjuren tyckte förstås att tofsarna var spännande och började jaga mig längs glaset, medan jag sprang fram och tillbaka och skrattade, helt ovetande om att de förmodligen såg mig som en god middag. Du älskade att berätta, och jag älskade att lyssna, även när jag hört historien förut.

Din kärlek till matlagning går inte heller att ta miste på. Varje gång jag kom hem till dig gick jag raka vägen till kylskåpet för att se om det fanns nyrökt bacon, inlagd stekt sill eller inlagd gurka. Man fick dock passa sig så man inte tog det som var reserverat till Mats Bodestedt som gladeligen sponsra med inköp av råvaror! Du hade så många kokböcker att man hade kunnat bygga ett hundrameterstorn av dem. Vi kommer sakna ditt bröd, men du behöver inte vara orolig för ditt matintresse har smittat av sig på oss, särskilt på dina söner. Arvet av bröd, sill och bacon lever vidare i oss.
Vi har haft våra dispyter, särskilt under tonåren när jag trodde att jag visste bäst, men de senaste åren kom vi varandra otroligt nära. Just nu går det inte en sekund utan att jag tänker på dig, allting påminner om dig. Ofta när jag lagar mat eller ska göra något särskilt, är jag på väg att ta upp mobilen för att ringa eller skriva till dig. Sedan inser jag att du inte finns här fysiskt längre, men det känns som att du är med mig ändå och vakar över min axel.
Du gav mig också intresset för fotografi. Du visade mig hur man fotograferar med analog kamera och hur man ställer in inställningar för att få fram en bra bild och vi hade till och med planerat att framkalla bilder tillsammans. Jag har fått så mycket av dig, kärleken till film, foto, musik, mat och motorsport.

Älskade pappa, oavsett hur skit du mådde, hur jävla ont du hade eller hur hopplöst det såg ut, så behöll du din positiva inställning. Du var en sådan kämpe. Flera gånger när du stod framåtlutad mot köksbänken med obeskrivlig smärta, sa du högt till dig själv: ”Jag ska aldrig ge upp. Jag ska kämpa.”
Och det gjorde du, pappa. In i det sista. Men till slut svek kroppen dig, och på ett märkligt sätt känns det som en lättnad att du får vila nu, så att du slipper vara fånge i din egen kropp. Du skämtade in i det sista, trots att du hade det svårt. Vi har ju samma sätt att hantera sorg på, med humor. När de amputerade ditt ben skämtade vi om att du äntligen kunde bli pirat och att du nu äntligen kunde skaffa träben och ögonlapp. Sådan var du, du vände det negativa till något vi kunde le åt.
Du var en skojare, och jag kommer sakna alla skratt vi delade. Jag kommer sakna att prata med den person som delade min humor och min "vridna" hjärna helt och hållet. Men mest av allt kommer jag sakna dina kramar.
Du är så saknad och så älskad. Vi ses i ett annat liv.
Din äldsta son,
Rasmus

Tack för den stunden jag fick ta del av, jag är oerhört tacksam att jag fick träffa en så snäll och positiv person som dig, trots alla svårigheter. Vila i frid🕊️

Uffe min vän jag kommer sakna dig och våra samtal med mycket skratt, inte minst om våra äventyr i ungdomen, du var finurlig och påhittig så det hände en del. Det är över 55 år sedan vi träffades första gången hemma hos vår vän Håkan, det var fantastiska somrar, härliga minnen och ett härligt gäng.
Vi ses igen.
Perra

Barsebäckshamn kommer inte att bli sig likt utan dig Uffe. Du är saknad på Ållavägen. Glad och pratsam och ofta med en story på lut. Jag kommer sakna våra samtal.

Käre kloke och glade Ulf. Om det var något vi undrade över tekniskt eller praktiskt, vem vände vi oss till då? Till dig Kloker, alltid lika hjälpsam och kunnig. Du var en klurig och god kille. Trots dina krämpor alltid PÅ. Vi glömmer aldrig sillen, baconet och cigarren. Vila lugnt. Mats, Jannie & Viggo

Vila utan smärta och i frid

Ulf Lundell ... barberarens påg ... min älskade vän.

Sov gott Ulf ☀️

Käre vän
Jag minns alla våra härliga seglingar och våra samtal på kvällarna i hamn någonstans.
Ha det gott var du än är.

Vila i frid Uffe🙏

Min bäste dykkompis och vän! Så mycket vi har upplevt tillsammans! Tröjorna du gav mig för länge sedan finns kvar, Dirty Diver efter ett dyk i Ivösjön, och Fountain Diver efter ett ”dyk” i fontänen vid stationen. Du är så saknad!

Vila i frid Uffe! Tack för alla samtal över häcken.

Vila i frid Ulf. 🙏

"Jag växte upp med Ulf i Hamnen. Han är tre år äldre än mig och det låter inte mycket men i vissa åldrar är det en stor skillnad. Man kommer ifrån varandra men sedan kommer man tillbaka till varandra.

När Ulf var 50 plus sa han till mig att när du blir det, så kommer du också gå på toaletten 1~ 3 gånger om natten. Jag bara grinade och sa, "visst". Dagen kom då jag blev 50 plus och givetvis hade han rätt som han ofta hade.
Varje gång jag går upp mitt i natten för att gå på toaletten tänker jag på dig Ulf."

R.I.P...finaste "kusinbror"
Jag kommer att sakna dig så oerhört mycket...