Agneta och jag var grannar i Lund och blev nära vänner. Vi sjöng i var sin kör som reste till körstämman i Skinnskatteberg varje år. Vi dansade på Schottisbersån och Lunds studenters folkdanskvällar. Senare cyklade vi i Toscana (men kom aldrig ända fram till San Giminiano pga alla backarna) och vandrade på Mallorca och på Ven samt tog kvällspromenader på Kobjer. Vi traskade runt i Köpenhamn och bodde över i Christianshavn, vi lagade mat och pratade, skrattade och grät och tröstade varandra. För några år sedan försvann Agneta successivt in i vad Maria-Pia Boethius har kallat Alzheimerlandet. Nu är hon i ett annat land, kanske. Jag saknar henne.