Tack för att jag fick ha dig som svärfar. Du var en underbar morfar/farfar, en mästare på ord, en stor kulturvän och en passionerad samlare. Bland trägubbar, antikviteter och andra skatter skapade du en värld fylld av historia och berättelser. Jag kommer att sakna dig och minnas dig med stor värme.

Vi träffade Kent i Lund för snart 50 år sedan, och Göran efterträdde honom våren 1999 som kanslichef. Vi tyckte bra om Kent. Vi minns honom komma på sin cykel på Sandgatan med hatten på huvudet; hatt med ganska smala brätten, annat skulle väl inte ha fungerat i blåsiga Lund. Välklädd och med snygg kavaj. Oftast tid för åtminstone ett kort tankeutbyte kring sådant som engagerade honom. Och han var ofta engagerad. För eller emot. Kent var en person med bestämda åsikter. Vi kunde väl inte alltid instämma i hans principiella och moraliska ståndpunkter. Och hade han bestämt sig, så var han inte enkel att rubba. Vi minns hur han övertygande argumenterade för resurser till utbildningen i språk som ju är starkt färdighetsinriktad och därför kräver lite större anslag än många andra ämnen. Kent förmådde hålla isär sak och person. Visst, den ena av oss har några gånger skilts från Kent i djup oenighet. Men vid fler tillfällen konstaterade i stället Kent våra åsikter som oförenliga, men båda ståndpunkterna som begripliga och respektabla. Och ofta slutade meningsutbytet i leende och skämt. Kent hade humor, nära till skratt och sinne för tillvarons absurditeter. Inte minst sådana absurditeter som emellanåt uppstår i det akademiska Lund.

Vi minns Kent med glädje och tacksamhet. Frid över hans minne.

Göran Blomqvist och Barbro Landén, Saltsjöbaden

Du & jag pappa.....

Tack för fint samarbete i bostadsrättföreningen Docenten!

Älskade farfar!
Varmaste tack för att just jag fick ha just dig som min farfar. Din enorma och fina omtänksamhet lever vidare genom alla du har berört. Tack för alla gånger du har hämtat och lämnat mig från skolan, handbollsträningen och hos vänner. Tack för ditt tålamod när jag fick övningsköra med dig runt om i Skåne. Tack för allt du har lärt mig genom din otroliga kunskap eller dina förnuftiga ordspråk. ”Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge” var en av de första uppmuntrande ordspråk du lärde mig. Tro det eller ej farfar, men den lever jag utefter än idag! Tack för alla fina barndomsminnen som du har efterlämnat, utan dom skulle jag inte varit den jag är idag. Och tack för att du har filmat alla dessa minnen!
Du är otroligt saknad. Du har gjort oss alla varma om hjärtat, och den värmen kommer jag bära med mig i resten av livet.
Jag älskar dig massor!

Tack för mycket gott kamratskap och glatt humör och mångårigt samarbete inom engelskundervisning vid Lunds universitet och hela södra Sverige