You have left an imprint of strength with a warm smile to admire and remember. I am glad to have met you.

Min käraste älsklingspåg och allra bäste vän! Tänk att vi lyckades träffas – stjärnorna och planeterna måste ha stått rätt den dagen – eller var det en kvantintrassling… I vilket fall är jag så glad att vi trasslade in oss i varandra – vi passar ju så bra ihop! Du smög dig in i mitt hjärta med din vänlighet, omtänksamhet och kärlek. Du med dina varma händer och stora fina hjärta. Förståelsen mellan oss var djup och ofta utan ord – två själar, en tanke… Det kändes som att jag blev en bättre person tillsammans med dig. Vi hade det så bra tillsammans, i stort och smått. Inte minst under alla äventyr vi upplevde och resor vi gjorde. Något i världen har nu tystnat och det känns väldigt tomt och är svårt att förstå… Men det som fanns mellan oss försvinner inte, jag tänker ofta att alla våra upplevelser och minnen lever kvar. Du finns hela tiden i mitt hjärta och jag vill tacka dig för allt finaste Johan – vi ses igen, lite längre fram…

Buon viaggio amore mio – ci rincontreremo un giorno!

Älskade pappa, min snälla, omtänksamma, roliga pappa. Det finns inte ord nog för att beskriva vad du betytt för mig och hur viktig du varit i mitt liv. Allt du hjälpt mig med, det stöd du gett, alla uppmuntrande ord och all kärlek. Man kan nog aldrig bli redo för att det är sista gången man får träffa någon och jag har så mycket kvar att säga dig och så många saker jag ville göra tillsammans som nu aldrig kan bli av.

Saknar fredagsfikorna vi tagit där vi pratat om allt mellan himmel och jord, det fanns alltid nya saker att diskutera och nya bakverk att testa (fast du höll dig oftast till dina favoritkakor). Nu kommer nya Kafé öppna som vi nu aldrig kommer kunna pröva och nya kakrecept jag vill baka till dig dyker upp varje dag men de förblir nu obakade.

Jag kommer sakna de mysig festerna du ordnade för familjen med mat i överflöd, utflykterna vi åkte på, byggprojekten vi gjorde tillsammans, cykelfixdagarna vi hade och allt det andra som jag fått göra med dig. Nu blir det inga fler såna tillfällen, det är en stor sorg.

Det är ofattbart att det inte kommer fler gånger, inga fler spontana fikor på våra favoritställen, ingen att fråga om lösningar på fix hemma och aldrig mer nya kakor att baka till dig. Världen har blivit tommare utan dig här men vi som är kvar här ska föra traditionerna vidare och se till att fortsätta fira det som firas kan, i din anda.

Världen fortsätter att snurra, den vet inte att den hamnat i obalans för att du är inte längre här och håller den stadig. Jag kommer alltid sakna dig men jag ska minnas alla fina stunder vi haft genom åren och jag hoppas att var du än är nu, så har du det bra och får till slut vila bort din trötthet.

Hej min älskade pappa

Jag tror vi båda vet vad vi skulle vilja säga till varandra om vi fått mer tid. Vi vet också båda att vi inte är de bästa på att snacka känslor, men jag vet att vi lyckades förmedla dem ändå till slut. Ibland behövs inte ord, men jag tror det kan hjälpa mig att få skriva av mig till dig till slut.

Jag får ofta frågan nu om vi var nära varandra. Jag vet inte alltid hur jag ska svara på den frågan, för självklart var vi det. Du är ju min pappa för tusan. Kan man bli närmare? Vi hade kanske inte behovet av att ses eller höras vid så ofta som andra familjer gör, vilket jag tror vi båda har tyckt varit skönt, men i hemlighet kanske vi båda önskat att vi umgåtts i alla fall lite mer. Jag kan så här i efterhand känna det. Jag tror inte poletten helt har trillat ner för mig... att du är borta för alltid. Eftersom det ibland kunde gå veckor utan att vi hördes, hoppas en del av mig innerligt att detta kanske bara är en extra lång svacka. Det har gått lite för lång tid nu, kanske kan jag bara ringa dig?

Du berättade för mig att du själv ångrat att du inte var mer närvarande när dina föräldrar fick cancer. Det var ganska hårt att höra, men nyttigt för mig tror jag. Jag kommer nog alltid känna att jag borde gjort ännu mer för dig, men tyvärr fanns där inte så mycket jag kunde göra. Det är bara pissigt att det tog ett decennium innan jag ville inse allvaret i din sjukdom. Min barnsliga hjärna kunde inte riktigt ta in att ens förälder kan dö. Inte innan jag har gått bort i alla fall. Vem ska annars trösta mig?

Jag är dock både imponerad och tröstad av hur du själv hanterade allt. Du levde 200%, utnyttjade din 60-års kris med galet mycket resande och köp av fordon, samt dejtade och förlovade dig med en underbar människa som jag är så tacksam mot för att ha stöttat dig mycket mer än jag kunnat.

Om du på något sätt har täckning där uppe och kan läsa detta vill jag säga att jag älskar dig otroligt mycket, och kan bara hoppas bli en lika bra far någon dag.

Kram från din bror... eller nej, son! Svårt det där ;)

Vi saknar dig Johan !!

Tack Johan för alla trevliga samtal och fina arbetsinsatser för vår förening genom åren.

Det har varit en fröjd att få arbeta tillsammans med dig för bostadsföreningens bästa. Du saknas oss!

Hej Johan,

Det är svårt att förstå och känns konstigt att du inte längre finns med oss.

Vi träffade redan i början av 90-talet, när du och Jaana var utlands-placerade i Chicago, och Maria M och Ulf följde med. I Chicago började en vänskap som fortsatte när vi kom hem till Sverige, och följde oss genom många år.

Hemma igen i Sverige var vi flera Chicago-par som turades om att bjuda hem varandra på middagar. Vi hjälptes åt med maten, värdparet stod för huvudrätten och vi andra kompletterade med förrätt och dessert. Det blev många härliga kvällar fyllda av god mat, skratt, samtal och gemenskap, under en fantastisk tid i livet just när barnen var små och växte uppe.

Under åren har vi fått dela många andra fina stunder, som att fira dina barns student tillsammans med dig och Maria M, och fått följa familjen genom olika delar av livet.

Och så har vi förstås alla de ikoniska glögg-kvällarna tillsammans med dig och Maria F. Kvällar som blivit en självklarhet och mycket uppskattade, och som Emy och Axel med glädje följde med på. Det var alldeles speciellt med att samlas hemma hos dig – varmt, avslappnat, god mat, din vackra vägg-gobeläng, och alltid med gott om plats för skratt och samtal.

På senare år har vi också fått höra om dina och Maria F resor och äventyr. Särskilt minns vi berättelserna från Indien och Italien – resor som med ert berättande kunde få oss andra att känna att vi vill också åka dit.

Vi är så glada att du kom och hälsade på oss i somras. Det var en underbar sommareftermiddag och kväll, med jordgubbar, grillat och prat om livet, och du gled in på vår parkering i din coola cab!

Tack Johan för alla dessa år, för vänskapen, värmen och alla härliga stunder vi fick dela.

Du kommer att vara saknad och finnas kvar i våra minnen.

Våra varmaste tankar går till din familj och alla som står dig nära.

Emy, Axel, Ulf och Jaana

Du kommer alltid att vara hedrad och ihågkommen i vår familj för din varma vänskap.

Käre Johan!
En så fin och mjuk människa du var, och som du har kämpat; ända in i kaklet. Jag tänker mig att du nu kör Din vespa mellan vita molntussar där uppe och att Du ibland håller ett öga på de "Dina" här nere. Jag lovar att hålla ett öga på Anders och ta hand om honom. Vi ses igen, inte nu, men om ett tag.

Vila i frid, Johan.
Tack för den värme och glädje du spred både
som kollega och vän.