Tore Nilstun

Bästa Birgitta För en tid sedan fick jag höra om Tores bortgång. Jag beklagar förlusten och deltar i sorgen. Tore kom att påverka mig mycket, både det år 1972-1973 jag bodde hos Er på Fagottgränden och långt därefter. Privat var det ett slitsamt år men Tore kunde alltid lyfta mitt humör och jag kunde ta mina motgångar med större distans. Tore var så full av livsglädje i en annars död och inkrökt värld. Jag hade aldrig träffat någon som honom förut, en intellektuell som var öppen, självdistanserad, livsglad och generös. Han var en person som gladdes åt sina vänners glädje. Tore var pedagogiskt engagerad och välformulerad i sina klargörande av olika alternativ. En god lärare och folkupplysare, som tog den uppgiften på allvar. Vi uppskattade varandra ömsesidigt i den uppgiften. Tore och jag har inte haft kontakter på många år. Men Tore och Du betydde mycket i en period då jag hade det som värst. Nu är bara minnena kvar . Jag har aldrig haft så roligt med någon kollega som med honom eller mött sådan öppenhet. En gång läste han för mig det brev till norska militärmyndigheter där han utbredde sig över sina strapatser og sygdomar och hur utomordentligt reducert han var, allt för att systemet skulle spotta ut honom. Det var sanslöst komiskt. Jag är glad över att ha fått dela honom med Er. Kära hälsningar

Tore har en särskild plats i mitt hjärta. Han var opponent när jag disputerade i etik i Uppsala 1984. Jag var förstås nervös och osäker inför disputationen. Men nervositeten försvann direkt när Tore började sin pedagogiska opposition med overheaden ”Bra avhandling”. Han gav sedan många prov på sin skådespelartalang och disputationen blev både ett allvarligt vetenskapligt samtal och en rolig föreställning. Jag brukar säga till mina vänner att jag fick den bästa opponenten som man kunde önska sig.

Publicert i Östlandsposten, Norge, Onsdag 27 januar 2016. Tore döde ved nyttårstider i Lund i Sverige, der han har bodd de siste 45 år, men han var Larviksgutt, og vi var mange som husker Tore og var venn med ham gjennom alle år. Selv var jeg klassekamrat med Tore på gymnaset , og vi hade mange artige episoder med Tore som muntrasjonsråd, med skarpe repliker og resonnementer,. Ingen kunne som han komme med elegante lösninger på et matematikkproblem! Tore var den selvskrevne russeformann i 1963, og alle som var med på skituren til Lifjell våren -63 husker de elleville kveldene der Tore var showmann par excellence. Han var så heldig å treffe Birgitta, og de endte etter hvert opp i Lund, der Tore studerte matematikk oh filosofi. De fikk to flotte barn, og Tore fikk universitetsstillinger innen filosofi. Han utga mange böker om bl.a Aristoteles - frihet og straff, om moralfilosofi og et stort anlagt prosjekt innen forskningsmessige bedömmelseskriterier. De seineste åra i karrieren var Tore opptatt av medisinsk etikk. Han var en skattet foredragsholder i emnet og holdt forelesninger verden over. Han var med i et årelangt samarbeid med bl.a universitetet i Lyon, og han holdt forelesningene der på fransk, noe som nok ville ha forbauset vår gamle fransklektor Ström. Tore var en artig tegner, en fin skribent og en farlig debattant. Det var alltid spennende å besöka Tore og Birgitta, og morsomt når de kom innom når de var i Larvik. Tore fikk en alvorlig sykdom for ca åtte år siden. Den utviklet seg ubönnhörlig, og vi visste at det ikke var noen medisinsk hjelp. Nå er livet slutt. Mange gymnasvenner fra Larvik tenker på Tore. Saerlig etter 50-års jubileet vårt i 2013 har mange spurt om Tores situasjon. Vi tenker på en strålende ung gutt, med mange tanker og ideer, me stort vidsyn, humor og spök. Selv tenker jeg på alle mötene gjennom disse årene, og saerlig den siste turen vi hadde sammen, Tore, Birgitta og jeg, i Normandie for tre år siden, da vi besökte minnesmerker fra 2. verdenskrig og Bayeux. Nå begraves Tore i Lund 29. Januar. Det blir den siste hilsenen.

Hilsen fra gymnasvenner til Tore. Laila Haakonsen skriver: Tore var en spennende person i vennekretsen min. Först og fremst da vi gikk på realskolen, da vi gikk i samme klasse. Vi var en vebnegjeng, med bl.a kamerater Tore hadde fra folkeskolen. Turid husker sikkert vår vinterferietur i 1960, da jentene var i hytta vår och guttene på Furulundsetra. Tore var eventyreren, den som tankte annorledes, full av humor och raske kommentarer. Han var en gutt det gikk an å samtale med som venn i den pure ungdommen. Jag husker vi hadde et möte på en restaurant i Larvik på nitti-talet, og etterpå traff jag hans kone. Jag hade gledet meg til å treffe Tore igjen på russekullets femtiårstreff. Det gikk ikke, og nå er det for sent. Jag sender mine tanker om en viktig ungdomsvenn med til begravelsen og lyser fred over Tores minne. Tore Diesen skriver: Det var forferdelig trist å få höre at min navnebror Tore var död. Vi traff ikke hverandre noe saerlig etter at vi ble ferdige med gymnaset, men jeg föler at jeg kjente Tore godt likevel. Våre foreldre var venner, og jeg overnattet bl.a hjemme hos Tore noen ganger - sist var natta til 17 mai, da Tore stresset med å formulere russetalen. Det ble ikke mye sövn den natta. Mange andre har sendt små hilsener med mange tanker til familien og gode minner om Tore fra vår ungdomstid: Rolf Amundsen, Inger Andersen Kise, Målfrid Andersen Vogt, Arne Mathias Bredesen, Britt Bjönness, Thomas Bjönnes, Thorbjörn Christiansen, Marit Dahlberg Naess, Tore Diesen, Turid Döyle Price, Anne Lise Hem Naess, Torunn Hödal Retz, Laila Haakonsen, Mariane Karlsen, Öyvind N. Nielsen, Jan M. Roness, Gerd Wahlström.

Tore Nilstun, min handledare fram till och förbi halvtidskontroll, kommer alltid att finnas i mitt minne. Han var en person man kunde lära sig mycket av, även om man inte deltog i någon kurs som han ledde. Bara att vara och jobba med honom innebar att ha ett bra exempel framför sig, ett exempel på olika plan. Ett exempel man vill följa. Ett exempel på en duktig lärare och en mycket varm och glad personlighet, omtänksam om sina kollegor och sin familj. Aldrig hade han glömt någon av våra födelsedagar! Jag kommer att ta med mig alla lärdomar och goda minnen från åren då jag hade en möjlighet att samarbeta med Tore. Även idag träffar jag ibland läkare som har varit hans studenter och som har bästa minnen från Tores föreläsningar. Tore var en mycket varm person som alla som har samarbetat med honom kommer aldrig glömma. Ditt ljus kommer att alltid skina, Tore. Mina tankar går till Tores familj. Kristina Hug, Tores sista doktorand

Blev ledsen när jag hörde om Tores dödsfall. Det är många tankar och minnen som väcks till liv. Exempelvis hade jag aldrig studerat vidare om det inte hade varit för Tore. Han gav mig en gåva för livet!

ToreoBirgitta, vänner alltsedan 70-talet, har känts nära även långt bortifrån och funnits där under alla år. Tore du har lärt mig mycket på ditt lågmälda och underfundiga sätt, som att stora tankar och små ting kan samsas i samma hatt, och att medkänsla och humor gör livet så mycket lättare. Det och många skratt vill jag tacka dig för. Vännen Birgitta

Tack för alla roliga stunder!

Professor Tore Nilstun, Lund, har som tidigare meddelats avlidit. Han föddes i Larvik, Norge, kom till Sverige som student och skulle ha fyllt 72 år den 13 januari. Tore Nilstun efterlämnar hustrun Birgitta samt barnen Terje och Tove med familjer. Tore och jag träffades första gången när jag återvänt till Lund från Umeå 1975. Han disputerade i praktisk filosofi. Från 1991 byggde vi upp avdelningen för medicinsk etik tillsammans och vi hade roligt när vi gjorde det. Han gnistrade ofta till med roliga infall och practical jokes. Tore var samtidigt mycket välorganiserad och vi kompletterade varandra på en rad sätt. Han var en skicklig organisatör och projektledare, en uppskattad lärare och föreläsare, som kunde förenkla komplicerade tankegångar och illustrera dem med tankeväckande exempel. Han ledde under några år på 1980-talet ett tvärvetenskapligt projekt om metoder för utvärdering av reformer i arbetslivet och som resulterade i en rad publikationer. De bidrog till att skilja mellan en rad olika typer av utvärderingar och vi granskade ingående förutsättningarna för framgång i mång- och tvärvetenskaplig verksamhet, bland annat i boken "Tvärvetenskap" (1986). Tore var en flitig författare. Han skrev bland annat flera böcker om forskningsetik. Tillsammans med några av dem som disputerat för honom skrev han om vetenskapsteori och om etik och ansvar i sjukvården. En viktig antologi är "Att få hjälp att dö: synsätt, erfarenheter, kritiska frågor" (2005), som han gav ut tillsammans med Claes-Göran Westrin. Tillsammans med Peter Westerholm och John Øvretveit författade han "Practical Ethics in Occupational Health" (2004), som året därefter publicerades på svenska. Han skrev flera uppmärksammade artiklar och var en engagerad handledare, som efterlämnade en krets av doktorander och elever vilka på många sätt uttryckt sin uppskattning över vad han betytt för dem. Han var vår förste docent i medicinsk etik och var knuten till vår avdelning från 1991 och fram till sin pension. Vi som hade glädjen att samarbeta med honom minns särskilt hans värme, humor och engagemang. Tomrummet är stort, minnet är ljust och fint. Mina och hans medarbetares tankar går till hans familj som betydde så mycket för honom.

Åh, så mycket roligt vi har haft tillsammans! Vi saknar dig Tore!

Tore Nilstun – Minnesord PW BW CGW 20:e januari 2016 Professor emeritus Tore Nilstun, tidigare professor i Medicinsk Etik vid Lunds Universitet avled i december 2015. Han blev 71 år gammal. Hans närmaste är hustru Birgitta, sonen Terje med hustru Jenny, barnen Klara och Elin samt dottern Tove med make Joakim och dotterson Benjamin Tore Nilstun inledde sin akademiska bana med studier i matematik och filosofi i Lund vilket tidigt ledde honom in på moralfilosofi och medicinsk etik med särskild inriktning mot tillämpad Etik. Han utnämndes till professor i Medicinsk Etik vid Lunds Universitetet 2009. Tore var väl förberedd och utrustad för uppgiften. Väl inne på dessa spår kom hans vetenskapliga orientering att inriktas mot en produktion med stor bredd och omfattning och innehåll av artiklar och böcker som behandlade etik- och moralfrågor inom områdena Vetenskapsteori, Folkhälsa, Obstetrik och Arbetsvetenskap. I detta breda panorama innefattades alltid frågornas praktiska tillämpning i greppet på ämnet. Tore Nilstun prioriterade deltagande i arbetet i etikkommittéer vid många sjukhus och landsting och var alltid förtrogen med hälso- och sjukvårdens vardagsarbete Alla de många som genom åren kom att möta Tore Nilstun i hans lärarroll upplevde detta som en omedelbar och intensiv kontakt. Förklaringen var hans solida kompetens och engagemang i lärarrollen. Tore älskade engagemang i att förklara, strukturera och diskutera de moraliska dilemman som är en oskiljaktig del av hälso- och sjukvård i vår tid och att möta alla dem som lever i den. Denna kärlek besvarade vi många gånger om. En viktig komponent av Tores gärning låg i hans personlighet. Tore Nilstun var en perfektionist i all förberedelse av engagemang. En logisk uppbyggnad av saklig argumentation låg alltid nära hans hjärta. Matematiken släppte han på så sätt aldrig helt. I diskussion om moraliska grundvärden i praktiska situationer var hans hållning fast men aldrig rigid. Han var alltid beredd till prövning av egna värdepremisser och diskussion. Denna förmåga innebar att han i en analys kunde inta en fast hållning som samtidigt öppnades för uppmärksamt lyssnande till hållningssätt och värderingar framförda av andra. Grunden för en osedvanligt effektiv kommunikation fanns alltid på plats för alla som deltog. En egenskap som vi aldrig glömmer är Tores rakryggade hållning i frågor om sjukvårdspersonals yrkesmoral. Den visade han vid många tillfällen. Ett exempel på detta var det svenska rättssystemets process i prövning av en läkarkollega vid ett universitetssjukhus anklagad för mord på ett svårt skadat barn och som förklarades vara oskyldig först efter en mångårig utdragen juridisk process. Tore Nilstun mötte detta fall i sin egenskap av ledamot av Statens Rättsmedicinska Råd. Han tvekade inte att beteckna den rättsliga prövningen av mordanklagelsen som en Dreyfus-process – med referens till historiskt känt rättshaveri i rättsprocess 1894 – 1906 mot kapten Alfred Dreyfuss, i Frankrikes armé anklagad och oskyldigt bestraffad för utlämnande av hemligt material till främmande makt. Med Tore Nilstuns bortgång har vi förlorat en portalgestalt i svensk Medicinsk Etik. Vi hyllar hans minne i saknaden av hans gärning, kapacitet och analytiska förmåga och av den värme och underfundiga humor som var Tore Nilstuns kännetecken Vännerna från Stockholm och Uppsala i tacksam hågkomst, respekt och tillgivenhet Peter Westerholm Barbro Westerholm Claes-Göran Westrin

Du är en av våra bästa och mest trofasta vänner. Vi saknar dig mycket.

Doktorandernas Minnesord Professor Tore Nilstun har avlidit, nära 72 år gammal. Han efterlämnar hustrun Birgitta samt barnen Terje och Tove med familjer. Vår fantastiska lärare, Tore Nilstun, är död. Vi träffade honom i mitten av 90-talet då han tog ansvar för den första forskningsförberedande kursen i medicinsk etik vid Lunds universitet.Tore var från början matematiker och filosof men hade (som alltid) förberett sig ytterst noggrant för sin uppgift genom att auskultera på Universitetssjukhuset under en längre period. Han hade då snappat upp och analyserat patienternas, anhörigas och personalens olika erfarenheter och synpunkter på hur vården gick till eller borde gå till. På grund av hans grånande skägg och blida framtoning togs han ofta för såväl vaktmästare som överläkare och han hittade bättre än någon annan på sjukhuset. När vi blivande doktorander träffade honom var han alltså väl förberedd och försedd med annat perspektiv än oss, med tio till tjugo års erfarenhet som läkare, sjuksköterskor eller sjukhuspräster. Han verkade alltid vara glad över kontakten med oss doktorander. ”Jag har lärt mig oerhört mycket av er”, sa han ofta. Det var i högsta grad ömsesidigt. Så vidtog en spännande tid med Tore som ciceron. Ett sådant kunnande, engagemang och en sådan spiritualitet som han uppvisade hade ingen av oss varit med om tidigare; hälften av kursdeltagarna fortsatte med formell forskarutbildning. Tore och Göran Hermerén blev våra enastående handledare. Doktorandgruppen var unik genom att den samlade personer med så olika och bred sjukvårdserfarenhet. Vi fick själva välja ämne och inriktning för våra avhandlingar och varje termin gav Tore och Göran skräddarsydda kurser i bl. a. moralfilosofi, etisk analys, forskningsetik, statistik och kvalitativa forskningsmetoder, rättviseteorier, kommunikation, vetenskapsteori och vad helst en doktorand kan behöva. Tore organiserade och förberedde allt i minsta detalj och förklarade de mest komplicerade frågeställningar med händelser från vården - i riktigt svåra fall tog han sig själv som exempel! Som handledare var Tore alltid beredd att ge oss den tid och uppmuntran vi behövde. Hela tiden var han fokuserad på doktorandernas problem, funderingar och förslag. Ingen kunde som han stryka halva texten och ändå behålla det viktiga budskapet. Han citerade gärna Kallimachos, som sagt: ”En stor bok är ett stort ont”. Flera av oss samarbetade med Tore efter genomförd disputation och kunde fortsätta att glädjas åt hans varma och glada personlighet. En del av oss fick medverka i Tores senare författarskap och vi kunde även då lära oss att struktur och noggranna förberedelser är avgörande för lyckade publikationer. Det är sorgligt att han fick leva så kort tid efter sin pensionering. Han sa ofta att ”det kommer en tid” då han skulle njuta och göra allt sådant som han tyckte om. Tore var en helgjuten, spännande människa med stor personlighet och stark integritet kombinerad med värme, humor och en omtanke som verkligen kändes. Vi kommer att minnas honom med glädje för allt gott och betydelsefullt han gjort för oss.

Min bror, Tore, sa ikke så mye de siste årene, men hver gang vi møttes fikk han sagt at han var glad for å se meg. Og nå i ettertid kan jeg enda tydeligere SE at han SÅ meg! TAKK

Det var så trist å få beskjeden om at vår store fetter var gått bort. Jeg tenker på gode minner fra barndommen. De andre søskenbarna, Inge, Reidar Kari og Trude ber meg hilse. For noen få år siden hadde vi slektstevne i Oslo og jeg satt stor pris på å treffe Tore og Birgitta igjen, og det var jeg ikke alene om. Reidun og Willy, Margrethe, Anna-Christine og Sverre, Knut-Ivar og Sigfrid, Sigrid og Dag sender alle sine hilsner. På bilden syns (fra venstre): Ragnhild, Tore, Inge, Frode, Hege, Grete och Reidar.

Tore, vi tänker på alla härliga minnen vi har tillsammans med dig och Birgitta.